Bie biennal/text 2018

Årets upplaga av Bie biennal stängde igår. Tack alla konstnärer, tack alla som kom. Årets sista besökare ringde en timme efter stängning och frågade om konsthallen var öppen. Det var den ju inte, men eftersom det var paus i VM-finalen gick jag gick upp och öppnade och tände och satte igång projektorerna. Det har varit en ynnest att få härbärgera denna fina utställning i sin lada och trädgård. Jag hoppas kunna skriva något mer utförligt om den efter semestern. Så här skrev jag innan verken var på plats:

Nya skyltar.

Nya skyltar.

Var börjar och slutar en text? I författarens huvud, och slutar i läsarens? Eller kan den börja långt innan författaren föds (i en avlägsen släktings hårda liv på landsbygden utanför Riga) och sluta i ett verk på Bie biennal? Har texter över huvud taget ett slut? Vad menar den som säger att hon ”läser” naturen? Är regeringsförklaringen en text eller en performativ språkhandling? När blir texter kriminella, asociala, outhärdliga? Hur har texter kropp?

Att 2018 års upplaga av Bie biennal har temat text var nästan oundvikligt. Hur kan det inte finnas en biennal i en ort som heter Bie, tänkte vi när vi först kom hit 2015. Manade av ortsnamnets bokstäver – samt ett konstintresse och en häftig lokal: ett 300 kvm stort sädesmagasin från 1800-talet – invigde vi Bie biennal – scen för samtida konst och litteratur – med ett författarsamtal i slutet av maj 2016. Två månader senare öppnade den första upplagan Bie biennal med sex inbjudna konstnärer.

Givet sädesmagasinets placering – granne med Bie brunnspark dit människor från hela Europa vallfärdade för att dricka brunn i slutet av 18- och början av 1900-talet – kom merparten av 2016 års konstnärer att förhålla sig till ortens märkvärdiga historia -som rekreationsort för somliga och arbetsplats för andra – i sina verk. Bies historia fortsätter att skina igenom i några av 2018 års verk, men på det hela taget är heterogeniteten större i årets upplaga. Konstnärerna är också fler. 13 stycken (se vilka under menyn Konstnärer 2018) fyra av dem huvudsakligen verksamma som författare.

 

*

Girl Lord Ford

Girl Lord Ford

Det sägs att vi lever i en bildkultur. Samtidigt läser och skriver den breda allmänheten mer än någonsin tidigare i historien. Men inte tryckta medier, utan text på skärm. Och det är inte brev och dagboksanteckningar som gör att skrivandet har ökat, utan mejl, textmeddelanden och statusuppdateringar på sociala medier. Alltså ett slags skrivande där hänsyn sällan tas till det stilistiska, textens utsida: dess form. Även om det finns gott om undantag är tweets och statusuppdateringar för det mesta hastigt tillkomna och snabbt avkodade meddelanden utan verkshöjd. Så i takt med att den digitala informationshanteringen accelererar verkar vår förmåga att tolka avancerad text ha avtagit. Vi blir alltmer bokstavliga när vi läser och skriver, innehållet dominerar över formen; formexperiment att betraktas ofta som världsfrånvända. Det är en av anledningarna till att vi i år har valt text som tema.

En annan anledning är helt enkelt nyfikenhet: vad händer när författare och konstnärer delar utställningsrum? När den gestaltande konstnären närmar sig textens värld och textarbetaren den gestaltande konstens? Det saknas förstås inte exempel från historien, från antik graffitti (tänk Pompeji), kinesisk kalligrafi, medeltida handskrift osv, till 1900-talets bilddikter (Guillaume Apollinaire m. fl.) och konstnärsskap där textelement och berättande är viktiga beståndsdelar (tänk Öyivind Fahlström, Sophie Calle m.fl.). För att inte tala om seriekonsten där text och bild är oupplösligt förenade. Å andra sidan är varje utställning ny: aldrig förr har ett sädesmagasin från 1800-talet rymt så mycket textbaserad konst och konstbaserad text

Aldrig förr har konstvärlden sett en ordstege där Lewis Caroll möter The Eagles; en ledstång som är en dikt och en dikt som är en ledstånd, eller ett skrivbord där du kan närma dig Elin Wägners inre (eller hennes högerhand) genom att kopiera hennes handstil. För att anspela på tre av de sexton verk som går att ta del av på Bie biennal/text fram till den 15 juli.

 

Brev från Elin Wägner. Del av Åsa Elzens verk "Medan jag försöker bli bekant med Fredrika, tänker jag jämt på dig"

Brev från Elin Wägner. Del av Åsa Elzens verk ”Medan jag försöker bli bekant med Fredrika, tänker jag jämt på dig”

Öppet tisdag – söndag 12-17 till och med 15 juli.

Lars Hermansson & Bie biennal

 

 

2018 år Salonger har temat Ägande.

Vems är arbetstiden när du säljer den? Vems den arbetande kroppen? Vems är tankarna den tänker? Vems är träden i parken? Vems är orden?

Salong nummer 5. Poster

Salong nummer 5. Poster

Att äga och vara ägd är existentiella grundtillstånd som går att tillämpa på de flesta områden i livet. När vi säljer vår kropp och våra själsförmögenheter till en arbetsgivare större delen av vår vakna tid kan vi då sägas äga våra liv? Äger vi kunskap eller äger den oss i form av förutfattade meningar och vanetänkande? Vi kanske äger bostadsrätten enligt köpekontraktet, men är också ägda av banken och av oron över bostadsbubblan, räntehöjningen, projektanställningen.

Den 26 maj kl 15.00 samtalade poeten Khashayar Naderehvandi med författaren Katarina Bjärvall. Moderator: Lars Hermansson. Lyssna på ljudfilen under meny Salong

Den 22 september samma tid gästas Salongen av poeten Emil Boss och psykoanalytikern Charlotta Björklind.